ABOUT SCUBA (MIRKOTON RECORDINGS)
- freiStil, sim:
- A timeline composition for 4 improvisers by dieb13 steht auf der nett gemachten CD-HĂŒlle diese Quartetts. Man hört einen knapp 42 Minuten langen, live in der Alten Schmiede in Wien aufgenommenen Track, der sich durch ein vielseitiges Leben schlĂ€ngelt. Es zischt und röhrt, klackt und klickt. Kurze Sprach- und andere Samples bringen Leben, GitarrenklĂ€nge aller Art Melodien ins Spiel. Die Subkontrabassflöte ist oft elektronisch verfremdet und mischt sich gut mit den Electronics. Inwieweit hier etwas komponiert ist, kann ich kaum heraushören. Manchmal erklingen relativ plötzlich Parts, die dann abrupt wieder enden. Auf jeden Fall spielen die Vier herrlich zusammen und haben groĂe Ohren. Es herrscht eine hohe Transparenz, die auch durch die gute Aufnahme schön zur Geltung kommt. Im letzten Drittel wird es etwas droniger und fetter, um dann nach ein paar Gitarrensprengseln mit einem Zisch zu enden. Schöne Platte!
- Vital Weekly, Frans de Waard:
- The final new release is by a quartet of players, Angelica Castello (amplified subcontrabass, paetzold recorder and electronic devices, Billy Roisz (electronics), Burkhard Stangl (electric guitar) and Dieb13 (turntables & klopfer). They played together in concert on the 13th of December 2013 in Vienna and the only other thing the cover says it is âa timeline composition for 4 improvisers by Dieb13âČ. So, maybe, in some way there is a score/concept/idea behind this. The concert here is kept in one piece and itâs the most coherent one, perhaps also the one in which electronics play a bigger role, perhaps even on a 50-50 balance, or perhaps even more. Itâs hard to say, but there is indeed some continuous sounds on this, which seems to be a rare thing on the world of improvisation. Of the three new releases on Mikroton this seems to be the one I am enjoying most. Itâs intense, itâs quite dynamic, itâs balances nicely on the improvised and composed nature of the music, has extended parts in the world of electronics, but at the same time also is rich in acoustic sounds, with Stanglâs guitar playing when he seems necessary â which is not always. Some excellent interaction here.
- Just Outside, Brian Olewnick:
- A work written by Dieb 13 and performed by CastellĂł (amplified subcontrabass paetzold recorder, electronics), Roisz (electronics), Stangl (electric guitar) and the composer (turntables, klopferâunless thatâs a German soft drink, Iâm confused; but image google paetzold recorders for some cool pictures).I havenât been a huge fan of much of what Iâve heard from Dieb 13 in recent years, so I approached this release with some degree of caution, but Iâm happy to report that it won me over completely. A piece composed along a timeline which also gives the players room for improvisation, the overall sound does indeed evoke the underwater world, particularly via the enormous recorder wielded by CastellĂł, Stanglâs lovely if limited guitar chimes acting as glints seen up on the surface. The whole piece is very understated, various elements, including voices (some reciting numbers as in old East German coded radio transmissions) floating slowly through, glimpsed and then reabsorbed by the sea. Thereâs even a fairly visceral depiction of air intake through a breathing tube, augmented by a hiss (other apparatus) and the odd ping (passing fauna). Itâs all quite coherent and deftly executed; whatever the parameters were, excellent choices seem to have been made by composer and performers alike, always leaving a thread, never overburdening it. It possesses that wonderful quality of staying in one place yet being endlessly, subtly different. A happy surprise for me, thoroughly absorbing, and one I highly recommend checking out.
- Sound Of Music, Joacim Nyberg:
- Ryska Mikroton har med Kurt Liedwart vid rodret sedan ett antal Ă„r tillbaka levererat massor av intressant elektrisk/elektroakustisk/improviserad musik. HĂ€r kommer tvĂ„ nya mycket spĂ€nnande skivor, en elektronisk kvartett pÄ Scuba och en elektroakustisk trio pÄ I Hope It Doesnât Work.dieb13 har vĂ€l nĂ„tt en punkt dĂ€r han knappast behöver nĂ„gon introduktion. Han har sedan lĂ€nge visat hur musikaliskt man kan uttrycka sig med skivspelare och allehanda elektroniska hemmabyggen och pÄ Scuba visar han ocksĂ„ att han Ă€r en listig kompositör. Skivan bestĂ„r av ett lĂ„ngt spĂ„r som under knappa 42 minuter flyter som en ubĂ„t i ett hav av ljud. Ensemblen han satt ihop bestĂ„r av AngĂ©lica CastellĂł pĂ„ förstĂ€rkt fyrkantig subkontrabasblockflöjt och elektronik, Billy Roisz pĂ„ elektronik, Burkhard Stangl pĂ„ elgitarr och dieb13 sjĂ€lv pĂ„ skivspelare och den hemgjorda âklopferâ. Denna sĂ€ttning torde ge en hyfsad fingervisning till vad det Ă€r för slags musik. Naturligtvis handlar det om elektronik musik, eller snarare elektroakustisk, dĂ€r frĂ€mmande ljud trĂ€nger fram ur alla skrymslen.Det Ă€r genomgĂ„ende en mystisk stĂ€mning, mycket abstrakt. Sus och brus, knĂ€pp och knaster, nĂ„gra orelaterbara ljud, nĂ„gon field-recording. Det skulle kunna vara en skiva i EAI-mĂ€ngden. Men. Det Ă€r det inte, pĂ„ grund av ett par saker. Det som gör Scuba intressant Ă€r en viss Burkhard Stangl, en av de mest fascinerande gitarristerna pĂ„ improscenen idag. Mitt i all abstrakt elektronik sĂ„ har vi en underbart klar Stangl som lĂ€gger smĂ„ klanger, stora ackord, lite rock-gura och befĂ€ster musiken i verkligheten. Han spelar melodiskt och vackert, en underbar gitarrist. Det finns ett rĂ„tt element, lite smutsig elektronik och ruffiga passager men andningsljuden frĂ„n flöjten och Stangls silkeslena klanger hjĂ€lper till att hĂ„lla stycket organiskt och balanserat.
Det Àr för mig mycket svÄrt att veta vem av de tre elektrikerna som producerar vilka ljud, sÄ det Àr inte vÀrt att ge sig in pÄ individuella prestationer. Det man kan sÀga Àr dock att elektroniken Àr mycket finkÀnsligt hanterad, som brukar vara fallet nÀr dieb13 Àr i farten. Det blir aldrig för mycket och ljuden Àr ganska enkla, det lÄter ganska lo-fi. Det Àr mycket sÀllan det blir starkt. Det hÀr Àr alltsÄ inte nÄgon noiseplatta. Det faktum att elektroniken spelas pÄ ett sÄ musikaliskt sÀtt bidrar Àven det till att Scuba blir en speciell skiva.
Stycket verkar pÄ nÄgot vÀnster vara uppbyggt lÀns en tidslinje, men jag fÄr inget grepp om hur. Det jag dock hör Àr att musiken flödar, hamnar i ett tillstÄnd för att sedan stanna upp och gÄ in i en ny fas. Detta ett vanskligt sÀtt att komponera pÄ, det blir sÄ lÀtt att det kÀnns upphackat och att helheten blir lidande. Om den röda trÄden klipps av hela tiden vad lÀmnas vi med dÄ? Som tur Àr lyckas ensemblen göra varje del mycket intressant vilket gör att sammanhang skapas. De tar stumparna frÄn den röda trÄden och knyter ihop dem igen; det blir inte en rak linje utan lite knutig, krokig och skev. Men det hÀnger ihop. IstÀllet för att göra mig irriterad över att bli avbruten, fÄr de olika delarna och deras abrupta avsnoppningar mig nyfiken. Aktiviteten i ensemblen Àr relativt hög och det blir aldrig trÄkigt. Att dieb13 lyckas fÄ ihop det och skapa en sÄdan helhet Àr remarkabelt.
Syskonskivan I Hope It Doesnât Work presenterar ett möte mellan japanske gitarristen/daxofonisten Kazuhisa Uchihashi (Daxofon Ă€r ett instrument bestĂ„ende av vackert snidade trĂ€bitar som strĂ„kas, ett instrument uppfunnet av Hans Reichel), den österrikiske cellisten noid och elektrikern Tamara Wilhelm, kĂ€nd för sina hemgjorda elektroniska pinaler. JĂ€mfört med kvartetten pÄ Scuba sĂ„ bjuder denna trio pĂ„ mer âtraditionellâ impro/EAI. Detta betyder dock inte att det Ă€r mindre intressant.
Vi möts av en öppen men ganska aktiv ljudbild. Det Ă€r inget reduktionistiskt över det hela, snarare finns det en spelglĂ€dje som genererar mycket aktivitet. Det kĂ€nns heller inte som nĂ„got frĂ€mmandegörande av instrumenten; cellon strĂ„kas och plockas, man hör och kĂ€nner trĂ€, metall, fingrar och tagel. Gitarren och daxofonen Ă€r ocksĂ„ tydliga, till och med Wilhelms elektronik Ă€r lĂ€tt att greppa och bjuder in lyssnaren istĂ€llet för att fösa bort henne. Jag gillar det. Den största överraskningen Ă€r dock hur melodiskt och rytmisk musiken Ă€r, trion Ă€r inte rĂ€dda för att glida in i det konkreta. Elektroniken Ă€r galet lo-fi, men det lĂ„ter fantastiskt bra. Ibland lĂ„ter det som en röst som ligger och svĂ€var, och Daxofonen avger Ă€ven den ett ljud som liknar tal. Tredje spĂ„ret âMâ lĂ„ter nĂ€stan lite kusligt med en klagande Daxofon, en skör grĂ„tande cello och pulserande elektronik. Det lĂ„nga fjĂ€rdespĂ„ret, med den likaledes lĂ„nga titeln âFrom A Purely Practical Viewpoint, This Sounds Complicatedâ har en droneaktig karaktĂ€r med arg elektronik men stundtals ocksĂ„ vacker gitarr. Att Uchihasi ocksĂ„ (likt Stangl) spelar sĂ„ melodiskt Ă€r kul. Musiken pÄ I HopeâŠÂ lĂ„ter vĂ€ldigt opretentiös och enkel. Det Ă€r rakt pĂ„, rakt upp och ner och gĂ„r rakt in. Jag tycker att det Ă€r riktigt bra.
Gemensamt för Scuba och I Hope This Doesnât Work Àr blandningen av och den fina balansen mellan rĂ„ elektronik och melodiska element. Detta gör att de sticker ut ur mĂ€ngden och blir minnesvĂ€rda. TvĂ„ höjdarskivor frĂ„n Mikroton!